Även om siffrorna dansar enligt vem som samlar in data och analyserar dem, är sanningen att den ekonomiska krisen (och socialt i förlängningen) fortsätter att bli förblindad av de mest utsatta - som i själva verket inte har genererat den förresten -.
Faktum är att om rädda barnen för två månader sedan varnade oss för att Spanien är det åttonde landet i Europeiska unionen med de högsta antalet barnfattigdom. Igår fortsätter Caritas Europe att säga det vårt land är det andra i EU med den högsta barnfattigdomen. Endast Rumänien överträffar oss. Risken för fattigdom bland spanska barn under 18 år var för två år sedan nio poäng över unionens genomsnitt (21,4 procent). Uppgifterna kommer också från Eurostat, vilket skapar lite förvirring (den åttonde eller den andra? Eller är det att vi är bland de åtta som har fler fattiga barn men är de andra i ordning?).
Men frågan klaras inte så mycket med siffrorna, men att röra vid marken och titta på den kritiska situationen för tusentals familjer. Som Caritas-tjänstemän säger handlar det inte bara om siffror utan att försöka lösningar för ett samhälle som mest är mänskligt.
Naturligtvis kommer många att säga att de är intresserade information eller att de är överdrivna. men att de fattiga blir fattigare varje dag och de rika blir rikare, detta kommer inte undan någon
Barnfattigdom i Europa
I Bryssel säger de att krisen är över (de säger, jag klargör), men inte för alla eftersom situationen för många blir bara värre: dålig behov av täckning, förkortade hälsofördelar, långvariga bristsituationer etc.
Familjer med barn där föräldrar inte arbetar eller bara en av dem med låg lön har blivit ett enkelt mål: Ju större familjegruppen, desto mindre är det att distribuera. Men är inte barn framtiden?
För att klargöra med terminologin kommer vi att säga att människor som riskerar fattigdom eller social utslagning endast har 60 procent av genomsnittsinkomsten för resten av befolkningen; liksom de som bara har 40 till 50 procent betraktas som fattiga, och med mindre än 40% talar vi om extrem fattigdom.
De åtstramningar som Europa föreslår för de värsta fallen är inte att det har gett mycket goda resultat, varken för ekonomisk tillväxt eller för de viktigaste intressenterna, som är medborgare. Caritas har fördömt det ekonomiska prioriteringar har förts framför sociala.
Och slutligen bör det klargöras att en ny social klass bestående av ”nya fattiga” har skapats, det vill säga familjer som tidigare tillhörde medelklassen och nu har gått bakåt. Det gör ibland dataanalys svårt, eftersom vi pratar om människor som (kanske) skamligt inte ber institutionerna om hjälp, eller det tar lång tid att be om det.
Att vi har barn som äter bra tack vare skolmatsalar, eller familjer med unga föräldrar som kommer framåt tack vare morföräldrarnas hjälp, bör tänka.
