Marta håller på att bli femton och när hon ser en pojke passera vid sin sida, rodnar hon som alla tonåringar, när hon är nära flickor i hennes ålder kan hon inte hjälpa till att bli flirtig, som har hänt oss alla. En diagnos får dock utbildningssystemet att överväga att det ska gå till en specialutbildningsskola. "Det är principen om sociala etiketter," säger hans mor till mig, "principen om uteslutning."
Visst just nu låter din berättelse inte men kanske om jag berättar att hans mor, Lola Rizo, för några dagar sedan han fick ingenting mer och inget mindre än mer än 21 000 likes och mer än 24 000 aktier I sitt Facebook-inlägg där han begärde vänskap med sin dotter, låter det redan som du.
Marta diagnostiserades med TGD (generaliserad utvecklingsstörning) närmare Asperger syndrom än allvarlig autism och under all grundutbildning gick hon på sin vanliga skola. Där rekommenderade hans lärare att han deltar i ett öppet klassrum som i princip består av ett fysiskt utrymme där särskild uppmärksamhet ägnas åt barn med mångfald men de delar skolan med resten av barnen ibland som urtag och även i ämnen som musik, plast eller utbildning fysik, vilket möjliggör större motivation och inkludering.
Här fanns det inga etiketter eller fördomar, Marta kände sig mycket älskad av sina kamrater och stimuleras och när Lola bekräftar "barn lär sig att vara mycket mer empatiska" om de växer upp och ser att det inte finns några funktionshinder utan olika funktionsnedsättningar eller förmågor.
När denna etapp var klar måste Lola acceptera beslutet från vårt utbildningssystem och registrera Marta i en specialutbildningsskola för att fortsätta gymnasieutbildningen. Hon berättar själv att "hennes nya klasskamrater är vackra människor, såväl som familjer eller lärare, men hon får inte tillräckligt med stimulans." "Den cirkeln stimulerar inte henne, min dotter ändrar sin position när en vanlig femtonårig tjej närmar sig henne."
Facebook överklagande
Därför beslutade Lola att det var dags för hennes dotter att göra saker i hennes ålder, att lämna en miljö som inte gynnar henne och inte hjälper henne i sin utveckling och publicerade ett meddelande på hennes vägg som sprang som krutt på några timmar Halva världen I det letade Lola efter "kandidater" i Marta ålder för att gå på film, måla naglarna eller varför inte, kritisera sig själv!
Resultatet? Meddelanden från mer än 15 länder som erbjuder sin vänskap, människor från deras område, andra som åtminstone erbjuder virtuell vänskap, meddelanden om stöd och till och med tackord för att du lär många föräldrar att värdesätta något så enkelt som en vän.
Marta har redan kunnat få en första kontakt med några nya vänner, även om Lola försöker vara försiktig och göra denna process med försiktighet för att undvika eventuella obekväma situationer för sin dotter. I slutändan kommer många att försvinna men andra, med vilka det finns en känsla kommer att kvarstå och Marta kommer att se hennes vänskapscirkel och stimuli utvidgas utanför hennes specialutbildningscenter.
Även om att skriva offentligt på Facebook "var ett misstag", som hon berättar, upptäckte mänskligheten för så många människor att det var värt det.
Bristen på inkludering av utbildningssystemet
Lola berättar att hon har upptäckt att inte bara denna uteslutning sker i Spanien utan också på många andra platser.
"Att min dotter inte kan gå på en skola med de andra barnen för att jag inte gillar det, även om skolorna har många brister. Jag har forskat mycket om utbildningssystemet som det är, och jag lärde mig om metodik som flera intelligenser eller kooperativt lärande, som används i många skolor isolerat eller av många lärare, men som inte är etablerade. Och jag kommer att bli mer upprörd, för om allt detta var där, skulle min dotter och många barn komma in i systemet. Det är min kamp för en förbättring av utbildningssystemet för henne och för många fler barn, berättar Lola.
I vårt land är specialundervisningssystemet uppdelat på följande sätt: Speciell spädbarnsundervisning (3 till 6 år), obligatorisk grundläggande undervisning (6 till 16 år) och övergång till vuxenliv (16 till 21 år).
Även om det är bekvämt att se den specifika informationen från varje autonomt samhälle kan vi granska informationen om ministeriet för utbildning, kultur och idrott.
"Dessa barn är isolerade från utbildningssystemet"Problemet, som Lola fördömer, "är bristen på inkludering som förhindrar å ena sidan att barn med någon typ av funktionshinder kan få tillräckliga stimuli och å andra sidan bristen på empati med tillväxten de barn som annars delar skolbänk dag efter dag med barn med olika förmågor, de skulle aldrig se hinder som skilde dem. "
