Vi befinner oss i ett konsumentsamhälle där affärsfaktorn i många fall drar kulturella vanor. Under hela juliförsäljningen ger företag (köpcentra, klädaffärer, snabbmatutrymmen, specialiserade ytor för försäljning av sportutrustning eller DIY ...) potentiella kunder som köper mer bekvämt genom att tillhandahålla leksaksbibliotek och lekplatser.
Vi kan prata om leksaksbiblioteken vid ett annat tillfälle, men särskilt med parkerna tror jag att vi måste fastställa tydliga riktlinjer för deras begränsningar, som är många. Det finns inget behov av att få ett ytligt intryck av din säkerhet: oavsett hur dämpade alla de trubbiga elementen som består av det, behövs bara två huvuden (de för två barn, naturligtvis) för att generera en allvarlig olycka. Vi måste vara medvetna om att parkerna inte är plantskolor.
I parkerna finns det två omständigheter att ta hänsyn till och det gör vår kontinuerliga närvaro och vår uppmärksamhet nödvändig: det finns ingen specialiserad personal som övervakar barnens beteende och barnen som deltar är av mycket varierande attityd och skick. Dessa omständigheter gör dessa rekreationsutrymmen till platser där säkerheten inte garanteras och vi är föräldrarna till det enda sättet att förutse och undvika olyckor.
En annan faktor som förvärrar denna situation är att det inte alltid finns ansvarsfulla föräldrar som tar hand om sina barn. Med fraser av typen: "Nu ska pappa titta på ett fönster, stanna här, jag kommer tillbaka", de ventilerar situationen på en minut, utan att inse att ett barn mellan 3 och sex år gammal (remsan där vi brukar börja för att ge barn större autonomi) har de fortfarande en mycket begränsad kapacitet för självkontroll.
Parken är en körfrihetsmiljö. Barn experimenterar med sin kropp, hoppar, springer, klättrar ... Men all denna motoriska aktivitet genererar symboliska bilder på intellektuell nivå, som sekundärt aktiveras känslomässigt (lockar och gör barnen nervösa). I det här sammanhanget, om det finns en respektfull men tillgänglig övervakning, underlättas förvärvet av självkontroll: Jag kan springa men inte springa över, jag kan hoppa men inte kliva på, jag kan klättra men inte på mina följeslagare ... Problemet är att utan den tillsynen, motorisk frihet Det blir en kaotisk inställning, som kan utlösa konflikter med andra barn och olyckor.
