För några dagar sedan pratade vi om den ursprungliga historien om "Sovande skönhet", och erbjuder den som är känd som den första skriftliga versionen och förklarade i en sammanfattning några historiska platser som visar att som barnhistoria inte kunde publiceras.
Idag pratar vi om historien till Cinderellavilken inte heller skulle det vara för lämpligt för barn om vi var tvungna att förklara de första versionerna.
Askepottens berättelse anses vara den mest populära sagan som finns. Charles Perrault skrev det på sjuttonhundratalet, men det tros att när författaren lägger det på papper kunde det ha gått tusen år sedan historien gick från generation till generation, både i skriftlig och muntlig form.
Charles Perrault gjorde historien vi känner idag möjlig
Askepott som vi alla känner är arbetet med den nämnda författaren, som berättar historierna om en ung flicka som lyckas delta på en riktig dans tack vare hjälp av en snäll älvmoder.
Om det inte hade varit för honom, är historien som hade återstått att läsas av alla (eller dött i glömska), en skotsk version, där flickan får namnet Rashin Coatie.
I den här berättelsen tvingar flickans tre stegsystrar honom att bära trasor. Den har inte en fe gudmor, men en magisk ram som, upptäckt av styvmor, är bunden och rostad.
Rashin Coatie, drabbad av förlusten av sin ram och ivrigt att gå på en kunglig dans, gör en önskan framför ramens ben och begär en fin ny klänning att gå med. Önskan beviljas och, klädd i en lyxig outfit, går till dansen där han fängslar prinsen. När han kom hem springande tappar en vacker satängsko.
Eftersom prinsen är fängslad av sin skönhet, bestämmer han sig för att gå i sin sökning med skon som det enda beviset och ordet sprider sig att prinsen kommer att gifta sig med damen som visar sig äga den. Stemor bestämmer sig då klippa din äldsta dottons tår. Men han inser att det fortfarande inte är tillräckligt, att skon fortfarande inte kommer att passa, och även klipper hälen.
Prinsen (som jag måste ha varit halvblind, antar jag) accepterar den fula stegen, eftersom skon klarar sig, men senare erkänner en fågel att den dolda foten i skon är ofullständig och att den vackra flickan som är Letar du efter svar på namnet på Rashin Coatie. Prinsen gifter sig med henne och de lever lyckligt.
Runt med den glada skon
I olika gamla europeiska versioner av historien visade sig skon vara satin, läder eller läder. I den franska berättelsen som inspirerade Perrault var det läder och det var författaren som bestämde sig för att förvandla skon till en sko och förändra materialet för glas, vara transparent och vara oändligt. Denna detalj fick så mycket styrka i berättelsen att titeln slutade med att vara: "Askepott eller kristallskon."
Giambattista Basile gjorde också sina egna
Innan Perrault skrev sin berättelse, visade Giambattista Basile, den napolitanska författaren som skrev versionen av "Sleeping Beauty" som vi pratade om i det föregående inlägget, världen sin egen version av berättelsen, med en Askepott som heter Zezolla, offer för övergrepp sedan barndomen.
Denna berättelse börjar med en olycklig tjej som planerar mordet på sin onda styvmor, en handling hon slutar genom att bryta nacken (kom igen, Askepott kan betraktas som en barnmordare). Tyvärr för huvudpersonen, hamnar fadern med att gifta sig med en kvinna som är ännu värre än den föregående, som långt ifrån att komma ensam framträder hemma med sex döttrar av de mest onda, som tvingar Zezolla att arbeta hela dagen hemma och i köket .
Den magiska älva eller ram finns inte i den här versionen magin kommer från ett magiskt träd, mer specifikt en palmträd, som hjälper flickan att gå till den kungliga dansen med lyxiga kläder, en vit häst och tolv sidor. Vid midnatt försvinner flickan och lämnar en tom sko som det enda tecknet på hennes existens.
Och den första skriftliga versionen kan komma från Kina
Det antas att Den äldsta versionen av denna berättelse visas i en kinesisk bok skriven mellan 850 och 850 A.D.. Flickan, som heter Yeh Shen, misshandlas av sin styvmor och dotter, lika ond som de andra versionerna, som tvingar henne att dra vatten från mycket djupa och farliga brunnar. För att tortera henne får de henne också att bära väldigt små skor medan hon gör sina läxor, vilket gör att hennes fötter är så små att hennes riktiga namn blir kvar för att anta nämnda Yeh Shen, vilket betyder Lotus Feet.
Flickan håller en tre meter lång magisk fisk i ett damm bredvid sitt hus, men styvmoren, som slutar veta hemligheten för sin styvdotter, låtsas vara henne, tar på sig kläderna, fuskar fisken och dödar honom, till skär sedan upp den och server den hemma när den unga kvinnan tårar.
Således kommer dansens ögonblick och Yeh Shen, som är angelägen om att kunna gå, gör en önskan innan fiskens törnen uppfylls direkt.
Flickan går till festen, där det inte finns någon prins i kärlek eftersom det är konstant i de andra versionerna. Trolldomen har emellertid en giltighetstid och när man springer bort förlorar en gyllene sko, som av en slump hamnar i händerna på provinsens rikaste köpman, som slutligen säljer den till kungen. Han bestämmer sig för att träffa ägaren till en sådan värdefull sko, eftersom han beslutar att det kommer att bli hans drottning. Starta en sökning där stegen syster amputerar fötterna så att skon kommer in i henne, utan framgång.
En natt går Yeh Shen in i palatset för att hämta skon, men de upptäcker henne utan att tro att en piga kan vara ägaren. Kungen, som tycker detsamma (utseende lura), är förvånad när, när man tar på sig båda skorna blir flickans trasor vackra kläder som är värda en drottning. Kungen förälskas i henne och de gifter sig och styvmoren och hennes dotter är inlåsta i en grotta tills ett lavin av sten slutar med dem.
