När vi reser utomlands med barn verkar vi ha flest problem med språket. Det är fascinerande att observera hur de små, när de leker med andra barn, de förstår inte språk, och de bryr sig inte om deras nya lekkameror talar engelska, kinesiska eller arabiska.
För några dagar sedan tyckte vi om en lekplats i London, och till en början spelade mina döttrar ensamma, men snart ville de delta i ett kollektivspel i en slags gunga med formen av ett lutande hjul där flera barn kunde passa.
Där kommer barnen att gå, antingen den minsta (eller försiktiga), välstående, balansera de äldre (eller de mest vågade). De var tvungna att vända sig för att flytta hjulet, och där samlades mina två döttrar med mycket få föreställningar om engelska och flera engelska barn med, föreställer jag mig, nolluppfattningar om castilianska.
Det var fantastiskt att se hur barnen utvecklades, försöker dela spelet trots att de inte förstår. Tecken och gester tog en framträdande plats i kommunikationen mellan barn. När ett nytt barn lades till och talade till mina döttrar på engelska, kommenterade ett annat av de tidigare "De talar inte engelska".
reklamNär vi har varit i andra okända parker där resten av barnen talade spanska, har de verkligen möjligheten att få nya "vänner" och ha en bra tid att leka med dem. Men naturligtvis kan språkbarriärer kanske vara stora om du är utomlands. Och vi såg att det inte spelade någon roll.
Det är tydligt att de inte tänkte göra ett symboliskt eller mer detaljerat spel, men i det stora hjulet spelade de inget annat än miniminormer, och de två flickorna som kunde vara ur sammanhang integrerades nästan omedelbart.
Naturligtvis, även om lekande barn förstår inte språk och där hade de en god tid att njuta av den märkliga gungan, vi var tvungna att lära våra döttrar en grundläggande uppfattning i det sammanhanget, ett engelskt ord: "Stopp". Och ibland accelererade hjulet mer än de kunde bära ... Och i slutändan, naturligtvis, "Bye! Vi ses snart!".
